Efter födseln syddes jag. Jag hade dock inte spruckit något mycket, utan det var ett blodkärl inuti min slida som hade spruckit. Det fick dem sy igen och jag kan meddela att jag personligen tyckte att det gjorde ondare än att föda. Detta kan bero på att jag inte fick någon bedövning, varken under förlossningen eller då de sydde.

Fick dock en spray som skulle bedöva, men den gjorde inget annat än att det kändes som att det brann i mitt underliv.

-

De sydde igen det spruckna blodkärlet och ut for de från rummet. Dock kom de tillbaka efter ett tag för att se om jag hade blött och hur stor mängden var. När de tittade på mitt underliv så visade det sig att de hade sytt fel på blodkärlet så att det hade forsat blod ut i min ena blygläpp.

Vilket som resulterades att min blygläpp blev stor som en ballong. Den var även svart av blåmärken. Det blev operation för mig direkt. Kvar i rummet lämnades min kärlek med vår son i famnen, läkarna lovade att operationen skulle ta högst 15 minuter.

Dock visade det sig att den tog hela 2 och ½ timmar. Det var det värsta jag har varit med om, när de tog mig från rummet från min nyfödda son och från min kärlek. Vi som aldrig hade varit så lycklig som dessa minuter. Att dela med sig av denna glädje av ett nyfött barn som är ens eget är en känsla som är obeskrivlig. Dock skar det i mitt hjärta då jag blev bortförd, min kärlek sade att han såg det på mig att jag tyckte det var jobbigt. Men trots det så blev det bra i mitt underliv efter!

När det hade gått någon timme, efter vi hade fått ätit detta goda fika som bjuds. Då skulle jag upp och vi skulle få åka bort från detta rum som vår son förlöstes i.

Jag reste mig upp och sade till barnmorskan att jag måste gå på toaletten och duscha innan vi beger oss in på BB för att sedan övernatta där. Jovisst, det fick jag gärna göra.

 

Barnmorskan följde med mig till toaletten och det enda jag minns är att jag satt på toaletten, lös i magen som en gnu. Jag sista jag minns är att jag hörde Hugo skrika, sedan vaknade jag upp med läkare och barnmorskor ovanför mig.

Trots att jag hade stängt och låst dörren in till toaletten så hade jag på något vis lyckats tagit mig upp, låst upp dörren och svimmat ihop. Då jag svimmat hade jag slagit i ena ögat i dörrkanten, så jag fick ett snyggt hack och ett stort blåöga där.

-

Vi fick inte åka till BB direkt, jag fick där ligga istället i rummet och få dropp. Dock var det en befrielse att komma till BB-rummet sedan, det var verkligen skönt och oerhört trevlig personal där möttes vi av!

Fredagskväll och klockan börjar närma sig sovdags, för både mig och min kärlek. Dock väljer jag att lägga mig i vår jacuzzi en stund innan vi går och lägger oss. Min kärlek följer med och vi anar ingenting om att vi kommer vara föräldrar vid denna tid dagen därpå. Där ligger vi och pratar om hur mycket vi längtar efter vår älskade son som just då låg i min stora och gravida mage.


Klockan börjar närma sig 22:00 och vi kliver upp ur vår jacuzzi. Beger oss till sängen och jag börjar känna värkar, dock inga värkar som jag lägger märke till och tänker att det är värkar som förebereder för att sonen ska få komma ut. Trots att jag tidigare under kvällen sade att jag var rädd för att få värkar, få värkar och inte veta att det är riktiga värkar. Fick som svar tillbaka och har fått det under hela graviditeten att jag kommer märka det och jag kommer absolut inte missa dessa värkar.


Jag märker att jag inte kan sova, kan inte heller slappna av där uppe i vår säng. Utav timmar av försök med att få sova och slappna av i sängen tillsammans med min kärlek begav jag mig vid 01:00 tiden ned till soffan. Där kunde jag slappna av lite mer framför TV:n.

Jag ringde min mor vid 02:00 och berättade för henne om hur jag kände. Dock trodde hon, som jag att det inte var några värkar som visade att förlossningen var igång. Hon tyckte att jag skulle ringa förlossningen och fråga vad de rådde till, dock kände jag att det inte var någon mening med att göra det. Då jag var helt säker på att detta inte var riktiga värkar, så jag väntade till efter kl 03:00 någongång och ringde då till förlossningen.


Jag hade då klockat mina värkar, men förstod ingenting av min egen klockning. Då läste jag att om man har fler än fyra värkar på tio minuter, så bör man åka in till förlossningen. Jag sade det till barnmorskan på förlossningen och hon sade att jag kunde komma in eftersom att det hade hållt på så länge, men barnmorskan sade som de andra att jag skulle ha känt av om det var riktiga värkar. Så jag kunde komma in och kolla sade hon, bestämde att vi skulle fara in jag och min kärlek. Men hade redan då bestämt att vi kommer inte få stanna kvar då förlossningen inte var igång. Det trodde jag.

03:30 gick jag upp till min kärlek som låg sådär sött i sängen och sov. Jag sade till honom: '' Du, vi ska åka till förlossningen men vi kommer få åka hem igen direkt sedan ''. Han klev upp direkt och tur var det att vi hade BB-väskan och bilbarnstolen laddade i bilen redan.

04: 15 var vi inne på förlossningen och de gjorde en kurva för att mäta värkarna, samt lyssna på Hugo's hjärtslag och mäta hans puls. Värkarna blev allt kraftigare och kraftigare under dessa minuter som denna kurva gjordes.


05:00 var kurvan färdig och de kollade hur öppen jag var genom att trycka in fingrar i min slida. Det visade sig att jag var öppen hela 6 cm, barnmorskan sade till mig att duscha snabbt om jag ville göra det och sedan skulle jag in fort som bara den till salen där jag skulle förlösa vår underbara son.


Duschade snabbt som attan, men kände fortfarande inte att mina värkar var såpass starka för att göra det dags för en förlossning. Kanske var jag i en chock, men nog stod jag där och skuttade glatt framför min kärlek. Hoppade och skrattade som bara den, min kärlek sade att jag inte var normal och undrade om jag verkligen inte hade sådär ont som de tidigare föderskorna hade. Men jag kunde inte påstå att jag hade så ont som de erfarna beskrev.

05:15 var jag och min kärlek inne i salen där jag skulle förlösa. Där stod jag och hoppade, studsade upp-och ned faktiskt. Sade till min kärlek att vi snart kommer vara föräldrar. Min kärlek kunde inte förstå riktigt heller, barnmorskorna gav min kärlek kaffe och de gav mig vatten.


Jag fortsatte att studsa, gå runt där i rummet och skratta. Sjöng för min kärlek och stannade till lite då och då när värkarna kom. Då lutade jag mig mot sängkanten och lät min kärlek ge mig massage, eller så försökte jag på mig magdans.

Barnmorskorna kom in vid 06:00 tiden och sade till mig att jag måste lägga mig i sängen nu, för nu kunde jag inte längre gå runt och hoppa sådär. De kollade ännu en gång hur öppen jag var och nu hade jag öppnat mig till hela 7 cm, jag började då känna av dessa värkar och begav mig på lustgasen. Andades in och började skratta som en tok, sade till min kärlek att man blev ju faktiskt groggy av lustgasen.


Värkarna blev mycket intensiva och i lustgasen skrek jag nu. Det var nu 10 minuter sedan barnmorskorna tittade hur öppen jag var, då var jag som sagt öppen 7 cm. Nu, 10 minuter senare var jag öppen helt och de började dra i mina ben. Dra upp dem på ett stadie i sängen, dra bort halva sängen så att min stjärt kom utanför sängen nästan.


'' Det är dags för dig att krysta nu, för nu vill han nu '' och jag kunde inte förstå vad de sade till mig. Tyckte att jag krystade och krystade. Kände ingen smärta riktigt och jag kunde trots det känna hur hans huvud blev allt mer nedtryckt. Någon av barnmorskorna frågade om jag vela känna på Hugo's huvud som nu var alldeles vid hålet.


Men det vela jag inte. Jag kände hur ont det gjorde när han verkligen nu visade att han vela komma ut, ett otroligt tryck nedåt var det. Dock sägs det att det känns som att föda ut en elefant mellan sina ben, eller en stor vattenmelon. Dock trodde jag att det skulle kännas värre än såhär, jag skulle vilja påstå att det kändes mer som en liten handboll, dock med stor och kraftig kraft.

Krystarna kom, de riktiga krystarna som skulle få ut vår son. Barnmorskorna sade att jag skulle lägga bort lustgasen, medan hon sade det tryckte hon ned min haka mot mitt bröst och bad mig att krysta. Jag krystade, dock med öppen mun och jag tyckte att jag kände hur Hugo nu allt mer började komma närmre utför.

Dock visade det sig att min livmoder inte var lika stark och kraftig som jag själv var, den gav liksom inte med sig så det blev tal om att sätta en sugklocka för att underlätta för min livmoder. Jag kände ingenting då de satte in sugklockan, som sattes fast på Hugo’s huvud. Dock hann de inte sätta fast den riktigt fören nästa krystvärk kom. Det gick så himla fort allting.

07:22 kom vår älskade son ut till världen. Jag fortsatte att krysta trots att han var ute, då jag inte uppfattade att han var ute. Dock påminde min kärlek mig av att jag såg alldeles chockad ut och sträckte fram mina händer för att få hålla i vår son som just då låg på mitt bröst. Jag stannade upp med att krysta, det gick nämligen jättefort då han kom ut. När jag stannade upp sade jag: ’’Bebis!’’ också grät jag som bara den, riktiga glädjetårar.


Min kärlek satt breve och grät minst lika mycket. Vi tittade på varandra, tittade på vår son och kunde inte förstå att det var denna fantastiska pojke som hade varit innanför min mage.