Såhär kommer det se ut. De sätter dessa stålstänger längst 
min ryggrad så att ryggraden pressas och blir, (så att säga) tvingad till att 
bli så rakt som möjligt. Bild tagen från google.


Tillslut kommer det se ut såhär, det kommer bli ett ärr längst ryggraden. Hur stort, synligt m.m 
är olika från person till person. Bild tagen från google.

-

Igår ringde en sköterska från Akademiska i Uppsala. Hon berättade för mig att runt v. 40 kommer min operation bli till. Alltså om cirka 4 - 7 veckor, om jag ska vara exakt. Here we go.

Detta är en bild på hela/endast min krök, den bevisar hur pass sned min rygg är på just det sneda stället. 



Den röda ringen visar varför min ryggrad är sned. Jag har ringat in den missbildade kotan som jag har, 
denna kota skulle egentligen ha varit lika stor som de andra kotorna som syns på bilden. Dock är denna kota mycket mindre än en halv kota, till och med. 

Det har varit ett helvete, ursäkta ordvalet. Men jag kan inte ljuga för mig själv, för er, för min familj och/eller släkt längre. Jag tror inte heller att jag ljuger, utan jag håller hellre tyst och lider för mig själv om det. Jag kan inte lyfta min egen son vissa dagar, då sitter vi oftast endast på golvet och leker. Jag kan inte klaga för att jag känner mig som en dålig mor då - jag hade chansen, dock valde jag något ännu finare - att behålla min egen son. 

'' Du verkar vara mycket bättre i ryggen nu '' - säger en del människor till mig, människor som har känt mig länge. Människor som vet att jag har gråtit flera nätter och flera veckor i rad på grund av min skadade rygg. Jag har ringt min mor så många gånger och bara skrikit av smärtan som min missbildade rygg ger mig. Under graviditeten var det hemskt på nätterna, dock härdade jag ut för att jag visste vad som väntade mig. Det som väntade mig var det som jag har väntat på hela livet, ett barn, inte vilket barn som helst utan mitt egna. 

Jag stannade hemma från skolan, lågstadiet, högstadiet, gymnasiet just för att jag inte kan ta mig upp ur min egen säng. Att röra på en enda tå kan värka så in i bomben ibland. Att vrida på mitt huvud kan vara rena rama döden. Jag skrek igår kväll, det var första gången som jag berättade för min kärlek att jag verkligen fortfarande har ont i ryggen. I smyg låg jag och grät. I smyg gjorde jag min kudde alldeles blöt. 

Jag kan inte klaga, men jag vet att jag får allt mer ondare och ondare för varje dag. Jag känner det. Hela min kropp känner det. Hugo blir tyngre och tyngre, han blir livligare och livligare. Jag tackar Gud över att han nu äntligen kan krypa och ta sig fram själv, dit han vill. Jag klagar inte på att Hugo finns. Jag ångrar inte att jag valde att behålla honom istället för att göra en operation för min rygg. Jag kan inte tänka så. Jag vill inte tänka så. Att tänka så finns inte ens för mig, oss, dem. Ett liv utan min Hugo vill jag inte längre leva. 

Jag vet att någonting hemskt skulle ha skett under den operationen som väntade mig. Någonting skulle ha gått snett, om det är något stort eller litet vet jag ingenting om. Dock vet jag att Hugo räddade mig från det onda, han bestämde sig som en skyddande ängel att komma till mig och min kärlek för att inget elakt skulle hända under den operationen. Hugo är min ängel. Hela mitt liv. 

Jag kan inte andas längre. Jag vill så gärna att detta lidande ska vara över. Jag vill kunna leka med min son, med min sambo. Jag vill kunna bädda min egen säng utan att ständigt sucka för att det gör ont. Jag vill inte länger att min kärlek ska behöva komma hem från jobbet vissa dagar för att jag inte kan bära min egen son. 

Fråga: Hur ser din rygg ut, kan du inte visa någon bild på hur den ser ut, jag tror aldrig du har visat nån bild på den.

Svar: Jovisst, här kommer det några bilder på hur min rygg ser ut. Det är inte många som lägger märke till att min ryggrad är sned, dock känner jag av det själv hela tiden och när jag väl har sagt till någon att den är sned då ser allihopa det. Någon dag ska ni få se bilderna från röntgen. 

- Min skolios bildades redan då jag låg som foster i min mors mage. 
- Min skolios är på grund av en missbildad kota, min ena kota är 
endast mindre än en halv kota och där börjar min krök på 46 grader. 



(obs! mina trosor är sönder, vilket jag lade märke till då jag såg bilderna)

(mobilbild)

- 

Nu var det dags igen. Tillbaka på ruta ett. Som de flesta redan vet så var en operation planerad tidigare, en vecka innan jag fick positivt på graviditetstestet med Hugo. Jag valde istället att behålla Hugo och lägga operationen om sidan. Vilket som jag idag inte ångrar.  

Igår fick jag ett kallelsebrev dit, då ska jag gå igenom inskrivningen igen men en ny läkare då min förra ryggläkare hade slutat. Efter detta besök är det bara att vänta på operationsdagen. Som det stod i informations boken är det endast två veckor efter detta besök som operationen bör ske, dock fick jag förra året/förra gången vänta upp till två månader. Vi får se när jag får kallelse till operationen, nu är det endast att ta en dag i taget.

(Skoliosoperation)